Hur ser framtiden ut för ponnytravarna?
Så står vi inför en ny tävlingssäsong med våra ponnytravare. Förhoppningarna är många om fina tävlingar och bra resultat, men hur ser framtiden ut om vi blickar lite
längre fram än de närmaste året?
Vi har några ingredienser som är viktiga för att vi skall ha en positiv framtid, ponnytravare, ponnykuskar och
hästägare.
När det gäller hästarna så har vi i dagarna avelsvärderingar för att välja ut hingstar till russaveln. Det är halvt dystra
siffror när vi tittar på vilka hingstar som är anmälda till avelsvärderingarna, det är en fyraåring som klarade att vara berättigad till prestationspremie bland russhingstarna och en (1) äldre hingst med goda
travprestationer, vi får verkligen hålla tummarna för att de får domarnas godkännande.
Tittar vi på den första avelsvärderingen
som var på Gotland, där visades några treårshingstar med spännande härstamningar för travet, men dessa hingstar fick i sin bedömning så låga poäng för
sina ben att de inte skulle blivit godkända även om de totalt fått över 40 poäng. Är man illvillig skulle man säga att det är för deras fina travstam som de inte skall in i ”Stamboken enligt rasvisa krav”.
Vi får hoppas att ägarna till dessa välstammade hingstar, när det gäller
travstam, att de behåller hingstarna som hingstar i alla fall. Med goda prestationer på tävlingsbanorna är dessa hingstar väl värda att användas i avel. Att hingstarna inte är godkända enligt ”rasvisa krav”
är inte samma sak som att de inte får användas i avel, för det får dom sedan mer än 30 år tillbaka i tiden.
Hur är det då med kuskarna, ja idag ser vi hur ungdomar från ena året bakom shettistravare och nästa år sitter de bakom stortravarna på tävlingsbanan. Jag ser här en stor
risk för att russtravarna kommer att tappa i attraktionskraft om inte något görs åt detta och vem vill investera i en russtravare om man direkt siktar på en storhästkarrär.
Vi har duktiga unga ungdomar som tävlar med storhästar och jag ser absolut inte något fel i detta, det är många gånger ungdomar med föräldrar som är aktiva inom stortravet och helt
naturligt.
Det som jag ser som en fara är att de ungdomar utan denna koppling upplever att ponnytrav enbart är för de yngre ungdomarna och tyvärr
lämnar travet eftersom det inte är tillräckligt häftigt med ponnytravare. Jag tror att ST tyvärr har svårt att ta in detta, men de borde de verkligen göra om man skall rekrytera nya till travsporten.
Här har vi något
för den tillträdande ponnyansvarige inom ST att jobba med. Russtravarna borde tas tillvara på samma sätt som vi slår vakt om våra kallblodstravare.
Vi
har exemplet Visbytravet där tidigare russloppen var jämställda med varmblodsloppen och det var spel även på russen, ungdomarna kände att de var en del av travsporten, idag ser vi att många russlopp på Visbytravet
har få deltagare och många lopp ställs dessutom in i brist på tävlande. Det är lite parodi att Visbytravet fick utmärkelse för bl.a sin fina ungdomsverksamhet, det skulle de ha haft många gånger tidigare
inte nu.
Jag anser att russtravarna med sin historia som travare borde ha en betydligt högre
status inom travsporten, ända fram till 1950 talet var det vuxna som körde russen och utan russtravarna är det ovisst om Visbytravet funnits på kartan idag. Ja det har körts travtävlingar på Gotland sedan 1905 så
det var ca 50 år av vuxna kuskar bakom russen.