Äntligen har ponnytravsäsongen 2018 startat. Vi kan planera tävlingarna framöver och börja läsa propositioner,
men här kommer funderingarna.
Som det verkar ser ST ponnytravet tyvärr enbart som en inkastare till travsporten trots
att vi kört på travtävlingar med russ ända sedan 1905, med andra ord i 113 år. Många av de aktiva ser dock ponnytravarna inte bara som en förskola för travet utan som en del av travsporten i Sverige, vilket det är.
Men om det nu är
så att ST ser ponnytravet som inkastare till sporten, hur kan man då acceptera propositioner där det gäller att köra så långsamt som möjligt och hellre avstå en bra placering i ett eller några lopp för
att i framtida lopp kunna plocka enklare segrar.
Det jag menar är ”specialaren” som idag blivit den dominerande propositionen
i loppen. Här gäller det att vara taktisk så att man inte kör bort rekorden/tiderna på ponnyerna.
Hur rimmar
det med Svensk Travsports policy, som vi anser vara helt igenom ärlig och att spelarna alltid skall kunna lita på att allt går just till i loppen, om vi lär våra unga kuskar att det är taktik som gäller i stället
för att köra för bästa möjliga placering i varje lopp. Skulle detta tankesätt komma in i travet med stortravarna kan förtroendet för spel på trav få en mycket allvarlig knäck.
Denna typ av proposition var dessutom inte varit tillåten enligt tidigare tävlingsreglemente.
Jag menar inte att alla kör ”taktiskt” för framtiden,
men det räcker att ett antal kuskar gör det för att det skall påverka sporten. Vi skall dessutom skilja på Russloppen och loppen med Shetlandsponnyerna. För de yngsta kuskarna borde loppen köras efter frihandicap i betydligt
större omfattning än vad som är fallet idag.
Tidigare ponnysportchef på ST Rikard Sjöberg gjorde ett ”hästjobb” och presenterade ett upplägg på propositioner helt enligt STs principer, dessutom validerades samtliga
ponnyer avseende förhållande mellan rekord och prissumma/ prispoäng. Det är dax att ta fram Rikards upplägg på nytt. Det fanns saker som fungerade mindre bra, det var för långt mellan divisionsloppen och divisionsfinalerna,
men det är saker som borde vara enkelt åtgärdade.
Skall vi ha propositioner som skall ta hänsyn till ponnyers och
unga kuskars aktuella status är det lopp med frihandicap som bör gälla inget annat.
Naturligtvis kommer det att komma många protester från ponnytravfolket om en återgång till Rikards divisionssystem blir aktuell, konstigt vore
det annars. De som skriker högst är dessutom de som lärt sig utnyttja ”specialaren och tidshandicapning”. Visst låter det bra att alla skall ha samma chans att vinna i alla lopp men det är ett sätt att invagga de
oerfarna i en falsk förhoppning.
Ponnytravfolket borde istället tänka till en gång extra om man vill att ponnytravet
skall vara fullt ut accepterat och med samma status som kallblodstravet, vilket det borde vara.
För STs del är frågan vad vi lär våra unga kuskar?
Bengt